I själva verket är ”Barna Hedenhös uppfinner julen” den bästa tv-kalendern sedan 2002 års ”Dieselråttor och sjömansmöss”. Detta trots att handlingen, likt så många gånger förr i julkalendersammanhang, kretsar runt en kärnfamilj med en tokrolig pappa, en lite mer sansad mamma och deras två barn - en flicka och en pojke.

Familjen Hedenhös – mamma Knota (Sissela Benn), pappa Ben, Flisa (Ella Rae Rappaport) och Sten (Romeo Altera) – sitter och huttrar i vinterkylan. Det är december, men julen är inte uppfunnen än och det finns ingen ände på mörkret. För att muntra upp stämningen – ”vi kanske ändå inte överlever vintern” – ger de sig av i sin rymdraket med planen att tända en slocknad stjärna ovanför Stockholmen.

Familjen Hedenhös – mamma Knota (Sissela Benn), pappa Ben, Flisa (Ella Rae Rappaport) och Sten (Romeo Altera) – sitter och huttrar i vinterkylan. Det är december, men julen är inte uppfunnen än och det finns ingen ände på mörkret. För att muntra upp stämningen – ”vi kanske ändå inte överlever vintern” – ger de sig av i sin rymdraket med planen att tända en slocknad stjärna ovanför Stockholmen.

Vad familjen inte vet är att stjärnan förvandlats till ett svart hål och via detta, och med hjälp av en liten flickas önskan om en kärleksfull familj, beamas de 4 000 år fram i tiden. Hedenhösarna kraschlandar genom taket på Naturhistoriska, lämpligen nog rakt in i stenåldersrummet där en replika av deras boplats byggts upp. Hotellet är igenbommat efter att den despotiske statsministern kungjort att historia inte är något att hänga upp sig på. I stället är hans dröm att med hjälp av en rymdraket, fäst vid Kaknästornet, ta sig in i framtiden. För att finansiera uppskjutningen har man inte bara plundrat museet på skatter utan också sålt av landets sjukhus, skolor och lokaltrafik – en inte helt slumpartad blinkning till vår samtid. För att hitta inspiration till statsministern får vi dock leta oss några år tillbaka i tiden.

I museet är Stella (Mirjam Kjellman) tillfälligt inhyst hos sin kyliga farmor (Lotta Telje) medan hennes lika upptagna far (Per Andersson) ägnar all kraft åt att få statsministerns raket i ordning. I namnkunniga rollistan hittar vi också bland andra Björn Gustafsson i som statsministerns son.

Flörten med rymdtidsålderns 1960-tal ger en extra krydda till handlingen. Statsministerns tv-sändningar till svenska folket påminner både om ”Hylands hörna” och Berlusconis medieimperium och ger dessutom pappa Ben utrymme att få en släng av nutidsdiagnosen ”känd från tv”. Mamma Knota drabbas i stället av välfärdssjukdomen ”stressad högpresterande chef”.